Jag tycker inte om siffror. De gör sig ingen betydelse för mig. Siffror påstås vara konkreta, rent av omöjliga att tolka annat än på rätt sätt. För mig är det tvärtom. De utgör en abstrakt, oformlig sörja. Med orden och berättandet går det däremot att, i alla fall försöka, skapa en begriplighet av livets, ofta, fullständiga obegripligheter. Sorg blir genomlidbar, och skratt kan lockas fram ur det absurda. Jag skriver gärna om de små, vardagliga och skitiga detaljerna och mina berättelser börjar nästan alltid med en tydlig bild i mitt huvud, inte sällan med en färdig titel. Jag bor i Kalmar, är nerflyttad norrlänning och jobbar ofta i Skåne.