Dagbok från trakten
Stina Karlström
Inläsare: Alma Sjödin
1
fälten har blivit gröna
här och var dyker en oförstörd byggnad upp, en industri, en ladugård, en herrgård
människor bor i de fallfärdiga
människor bor i de nybyggda
jag bor inte här
här går ledningar
ibland ligger dimman tät
ibland dyker en cykelväg upp
2
jag tar tåget hem med en träbit i knät
3
alla har en kniv hängandes i byxorna
A använder sin till att skära korv och kyckling
han är född med kniven i handen
den är även brukbar till Philadelfiaost
4
kroppen har fått arbeta
skyfflat
burit
böjt
kroppen har fått höra maskinljud
metall mot asfalt
och vind i löv eller om det är löv i vind
kroppen är helt och hållet använd
rörelsebrukad
5
bakom biblioteket i Harlösa
har mullvadarna lekt i gräsmattan
6
varsel
du är ett ting som ingår i stadsbilden
ett stoppljus
en kona
de säger att jag ser trött ut
träden blommar
7
smutsen lägger sig på nagelbanden och runt hela nageln
smutsen letar sig in i fingrarnas alla streck och gömmor
jag vet inte hur jag ska rengöra mina händer, de ser nästan gråa ut
idag tappade jag tid och rum en kort stund
rensade ogräs och plötsligt blev jag väckt
visste inte vart jag hade gått
ett Jehovas sa
att jag såg ut att trivas med mitt jobb
8
människan verkar älska att städa
planteringar ska vara städade
öppna, mörka jordytor
9
gruset samlas i tarmar mitt i vägen
10
Eslöv börjar bli mer begripligt för mig
vägar sitter ihop så som de alltid gör
vitsipporna sjunger från marken
fortfarande raka i ryggen
11
gick hukande med mäthjulet längs Södra promenaden
någon vill alltid sno en lök
12
jag ser grästuvor framför mig
fotknölshöga och täta som rulltrappor i rusningstid
för att få upp dem med rötterna krävs ibland ett tvåhandsgrepp
ryggen spänns i en båge och sen
skjut ifrån
13
idag var fimpar det mest förekommande ogräset i trädringarna
mina händer är torra
vill bara doppa dem i ett paket smör
14
mina händer åldras i torkan
luckras upp
så många spadtag är tagna idag
bark under rododendron
jord
något växer alltid där
gräs
tuvor
15
katterna strök
utmed Väggarps gräsmattor
löven faller också där
16
smutsen försvinner inte
jorden letar sig in i varje vrå av huden
som att den vill omsluta
tränga sig in
17
det är bra att jobba med äldre arbetare
de vet vad som måste göras
men de vet också när man ska vila
vi får inget för att jobba hårdare
förutom besvär
kropp är det enda arbetaren har
kroppen är det enda människan har
18
äta en glass, ta en runda
19
igår var det elfel
tågen från Eslöv gick inte
tog en buss genom skånska landsbygden
det tog en timme
20
hur många gånger på en dag drar jag i motorsnöret?
21
fölbaka = att en månad innan beräknad förlossning gå upp en gång i timmen och kolla in hästen
(fast det heter egentligen fölvaka, inlandsskånskan viker ibland orden i mina öron)
hästtjejer kan lära en mycket
22
tröttheten är maximal
hur ska det gå att jobba i den riktiga sommarvärmen?
måste hämta min solhatt
måste jobba långsamt
himlen är nästan matt
och utspädd
M har en vattenflaska
en väska bara för hans jättestora vattenflaska
träden är stora nu
de gula fälten likaså
23
M visade sina förhårdnader i händerna
jag är orolig för mina händer
vill gärna kunna använda dem
vet inte vad jag annars skulle göra
24
har skaffat mig ett slags handledsskydd
ska stabilisera handleden
tror det hjälper lite grann
har dock smutsat ner det med jord och gammalt snus
det är torrt nu
måste ta beslut om vattning
25
regnet kom
dagen har varit kvav
gräset börjar bli gult
jag har arbetat med handledsstöd två dagar nu
26
jorden törstar
smular sönder mellan mina fingrar
det behövs så mycket vatten
jag har vattnat hela dagen
det behövs fortfarande mer
lersmutsen svår att tvätta bort från armarna
nagelbanden har sorgkanter
27
vi har skyffeljärn i händerna
vi älskar hundar som hälsar på oss
vi rensar bort svinmållor och stamskott
vi fyller skyffeln och tömmer den på släpet
vi tar rondellen runt Gårdstånga trafikplats
vi dricker vatten
28
det klibbar i huvudet
ögonen dimmas inifrån
en tyngd som nästan får en att falla baklänges
skrapiga, raspiga knän
huden som både håller ihop en och samtidigt får en att smula sönder
solen och åkern
åkern och solen
stråna i åkern
åkern längst spåren
en plötslig tall
29
värmen gapar
alla är omslutna
traktens andedräkt
Om författaren

Stina Karlström
Bor
Malmö.
Gör
Arbetar med grönskötsel och studerar barnboksskrivande.
Om skrivandet
Min bästa skrivstund börjar klockan 06:21 i den tysta avdelningen på tåget. Mest skriver jag texter riktade till barn men ibland slinker några ord om arbetslivet ner.
Kära naturminnen
Att gå barfota i skog. Parera barr och kottar. Att landa på mossa.
Juryns motivering
I Dagbok från traktens jordnära prosalyrik sätts ett slitigt kroppsarbete under lupp med ett både banalt och drabbande språk som skapar starka bilder och stämningar. Med skarp blick och stillsam humor tar berättarjaget oss med ner i planteringarna, bland ogräs och fimpar; från blommande vår till klibbig sensommarhetta där en glass och en vattenflaska blir små lyckliga oaser för både trädgårdsarbetarna och oss läsare.