KARAKTÄRER

SARA

PSYKOLOGEN

PÅGEN

TRÄDEN

SCEN 1

PSYKOLOGEN
Du ska inte tänka på någonting.

SARA
Ingenting?

PSYKOLOGEN
Ingenting. Det ska vara blankt i huvudet.

SARA
Hur ska jag lyckas med det? Du förstår inte hur mitt huvud funkar.

PSYKOLOGEN
Nej, det kan…

SARA
Har du sett på V65 från Jägersro någon gång?

PSYKOLOGEN
Travet?

SARA
Ja, precis. Det står x antal hästar bakom något stängsel och stampar och frustar och gnäggar. Tuggar med mularna och slänger med håret. Och sen när stängslet går upp – jävlar vad de springer! Fast på travet håller de sig innanför de vita linjerna, det gör inte mina tankar. Rött kort, det spårar ur. Hästjäveln springer över planen och knockar undan domaren. Podiet välter, vattenflaskorna rullar i väg och spricker. Folk skriker. Någon gömmer sig bakom läskförsäljaren. Så är mina tankar.

PSYKOLOGEN
Så om jag förstår dig rätt så är det svårt för dig att inte tänka på någonting.

SARA
Har du testat rodeo någon gång?

PSYKOLOGEN
Nej.

SARA
Nä, inte jag heller. Men jävlar vad de krumbuktar sig.

PSYKOLOGEN

Jag tror jag förstår andemeningen.

SCEN 2

TRÄDEN
Vi har sett det förut. Vi är vana. Inget kan förvåna oss längre. Vi har sett det förut. Ha förtröstan om det. Ingen är äldre än oss. Vi har förlorat och vunnit fler gånger än vi kan minnas. Tappat och knoppat, tappat och knoppat.

SCEN 3

SARA
Jag gick och köpte en sån där. En sån där, du vet.

PSYKOLOGEN
Jag ser att du formar händerna till en rektangel.

SARA
Rektangel. Ja, en sån rektangel som sticks. Matta. Spikmatta för helvete! För de sa på TV att då tänker man inte på något annat än att det gör jävligt ont. Och det gjorde det, fjuttihelvete jag blev alldeles rödprickig på ryggen. Mamma, du ser ut som en medwurst sa min påg.

PSYKOLOGEN
Så du har gjort något proaktivt under veckan hör jag. Bra!

SARA
Ja, jag åkte och köpte mig en sån. Och sen la jag mig på den och först skuttade jag upp som Lille Skutt va, det gjorde för ont. Men jag tänkte, det här ska väl få tyst på psykologen, så jag la mig igen och bet mig i läppen. Och så gjorde jag en sådan där andning du visade mig.

PSYKOLOGEN
Att andas växelvis mellan vänster och höger näsborre.

SARA
Ja, precis den. Och så blev det lite mindre sämre ganska snart. Och så låg jag där en stund och sen tror jag faktiskt jag slumrade till en stund. Och när jag vaknade så kände jag mig lugn och jag hade inte tänkt på någonting.

PSYKOLOGEN
Vad bra! Så spikmattan var något som hjälpte dig.

SARA
Jo men visst det verkade så. Men det varade inte så länge för sen vaknade jag ju. Och då är det lite som när man släpper på trafiken, eller som kor på grönbete va. Tankarna har inte blivit tänkta på flera minuter och de bara här är jag! De rusar och försöker komma igenom ladugårdsdörren samtidigt och det är så många så nån fastnar med mulen i dörrposten och någon springer iväg fast någon annans ben är tvärsöver.

SCEN 4

TRÄDEN

Vi är du, och du är oss. Allt hör ihop och inget är utan betydelse. Inte du heller, fastän du kanske tror det ibland.

SCEN 5

PÅGEN
Mamma, jag vill gå till skogen.

SARA
Varför då?

PÅGEN
Dom sa i skolan att det är bra. Att man kan krama träden.

SARA
Det är väl bättre du kramar mig.

PÅGEN
Snälla! Du kan ta med kaffe. I termos! Så blir det inte kallt.

SARA suckar.

PÅGEN
Och mobilen. Om du måste.

SARA
Ja, ja. OK.

SCEN 6

TRÄDEN
Vi är våra rötter. Vår stoltaste ägodel, för oss att äga tillsammans. Våra går djupt, vår historia kan du inte gräva upp. Vi vet vad som hänt och vad som kommer att hända. Alla ska vi blomma, alla ska vi vissna.

SCEN 7

SARA
Han tyckte vi skulle gå ut i skogen.

PSYKOLOGEN
Vem då?

SARA
Min påg. Jag vill gå ut i skogen sa han. Ta med mobilen så du inte blir uttråkad. Men det var inte så tråkigt som jag trodde.

PSYKOLOGEN
Nej?

SARA
Det var blad och mossa och grenar. Kottar. Det fanns som ett tak av löv. Vi stod i en sån glänta och några solstrålar letade sig ned. Det fanns saker som levde.

PSYKOLOGEN
Myror?

SARA
Jo visst, myror. Men växter. Allt levde omkring mig, och andades. Så det var inte så tråkigt.

SCEN 8

TRÄDEN
Bara du försöker andas samtidigt som oss, så kan vi finnas tillsammans. Du behöver inte bära dig själv, och vi är inte bara oss. Våra rötter kan bli dina rötter, om du inte har några. Om du tappat bort dem på vägen.

SCEN 9

SARA
Vi var där en stund. Fåglarna
matade sina barn. De byggde bon att leva i. Allt var som förr. Det fanns vatten som rann, som aldrig stod stilla. Pågen la ner kottar i bäcken och de flöt vidare. När vi gick hem fick jag en kram. Det här var den bästa dan, sa han. Då var vi ändå på McDonalds i lördags.

SCEN 10

TRÄDEN
När isen smälter finns det liv därunder. Ha förtröstan, den kommer alltid att smälta. Och den kommer alltid att komma tillbaka. Du kan andas tussilago och blåsippa en stund.

SCEN 11

PSYKOLOGEN
Har du fyllt i STORKen?

SARA
Hade jag en läxa?

PSYKOLOGEN
Ja, beteendeanalysen. STORK. Situation, Tankar, Organism, Respons, Konsekvenser.

SARA
Just ja. Nä, det har jag glömt.

PSYKOLOGEN
OK.

SARA
Men vi var i skogen. En gång till.

PSYKOLOGEN
Berätta.

SARA
Jag kom på att jag inte tänker så mycket i skogen. Först tänkte jag att nu kommer jag bli fästingbiten och dö. Fast jag tog ju gummistövlar.

PSYKOLOGEN
Så det fanns ett visst obehag först?

SARA
Jo. Men de är ju bara där. Och finns. Precis som jag. Fästingarna behöver djuren och de behöver mossan. Och himlen och luften. Allt liksom behövs.

PSYKOLOGEN
Ja…

SARA
Men inte tankarna. De behövdes inte så mycket. För jag kunde ju se allt som fanns, och mina öron kunde höra knäppandet och kvittrandet och knackandet. Och det doftar, det doftar så mycket så näsan bara växer. När barken träffas av solstrålarna, när tallbarren ramlar och träffar den fuktiga mossan. Om man bara klarar av att vara där.

SCEN 12

TRÄDEN
Till slut så. Till slut. Det kan ta tid, det får ta tid. Tid är allt vi har. Vi fanns igår, vi kommer finnas imorgon.

SCEN 13

PÅGEN
Mamma, jag vill gå till skogen! Jag behöver finnas en stund.

SARA
OK, pågen. Vi går till skogen.