LEVANDE LANDSKAP
LEVANDE LANDSKAP
Vombsjösänkan ligger i Storkrikets hjärta
Spår efter de jägar- och samlarfolk som befolkande Skandinavien när den senaste inlandsisens drog sig tillbaka går att finna i hela Vombsjösänkan. Dessa tidiga invånare sökte närheten till vatten då det gav goda möjligheter till fiske, transporter och vatten till hushållssysslor. Klimatet var betydligt kallare än idag och landskapet bestod av busktundra med fjällbjörk, rönn och vide där vildren, jättehjort och fjällräv trivdes.
Att bruka jorden var en stor omställning för människan och för landskapet där träden höggs ner för att ge plats till betande boskap och åkrar. I Vombsjösänkan finns rikligt med lämningar av jordbruk från sten-, brons- och järnålder.
Det finns också rikligt med bytomter daterade till medeltid och flera samtida kyrkor. Bysamhällets bruk av marken och nyttjandet av naturresurserna anpassades efter de speciella förutsättningarna i sänkan med sandiga jordar och stora våtmarksområden.
Med mekaniseringen av jordbruket och de stora jordbruksmaskinernas intåg växer de enskilda åkerfälten i storlek för att kunna brukas rationellt. Öppna diken, småvatten, odlingsrösen, åkerholmar, stenmurar, pilevallar och andra hinder tas bort från fälten. Landskapet utarmades allt mer på̊ livsmiljöer för växter och djur.
Lantbrukets produktion har under tusentals år skapat det kulturlandskap som omger oss idag och försörjer oss med produkter som är viktiga för vår överlevnad. Att vara lantbrukare innebär att i samarbete med naturen skapa och bevara de nyttor – ekosystemtjänster – som samhället behöver. Ett hållbart jordbruk bidrar också till att sluta kretsloppen i samhället liksom omställningen till en cirkulär och biobaserad ekonomi. Livsmedelsproduktionen i Sjöbo, Lunds och Eslöv kommuner utgör en stor del av markanvändningen i Vombsjösänkan. Ett aktivt och lönsamt lantbruk är avgörande för att området ska kunna bibehålla och utveckla dess biologiska, kulturella och estetiska värden.
I modern tid görs stora insatser för att återställa delar av landskapet, till exempel genom att återskapa våtmarker och återintroducera arter i landskapet som försvunnit, såsom den vita storken. Ett levande landskap är både en förutsättning för och ett resultat av en hållbar utveckling i området.
Mulens och liens landskap
En tredjedel av Vombsjösänkans yta är åker, en tredjedel är betesmark och en fjärdedel utgörs av skog. Resten av ytan täcks av sjöar, vattendrag och våtmarker. Den största delen av åkermarken används för vallordling. Övriga delar används främst till spannmål, potatis, sockerbetor, köksväxter, baljväxter och energigrödor. En femtedel av åkerarealen odlas ekologiskt.
Djurhållningen är inriktad mot nötköttsproduktion men här finns också hästar även om djurtätheten är relativt låg i området. Betesmarksarealen är tre gånger så stor som betesdjurens behov.
Traditionellt skötta ängar, betesmarker och hagar – alltså marker som betas och hävdas – tillhör till de mest omväxlande och artrika miljöer som finns; faktiskt bland de rikaste växtsamhällena i världen. Upp till 60 olika blomväxter kan finnas på en enda kvadratmeter av ängsyta.
Mångbruket genom historien har skapat förutsättningar för stora biologiska värden i Vombsjösänksn och idag finns mer än 700 rödlistade arter i området.
En unik artrikedom
Mångbruket genom historien har skapat förutsättningar för stora biologiska värden i Vombsjösänksn och idag finns mer än 700 rödlistade arter i området. Några av dem såsom dvärgag, igelkottstaggsvamp, pungmes, ål, flodkräfta och större ekbock är akut hotade och kräver särskilda skyddsåtgärder. Många andra arter är starkt eller nära hotade.
Hoten mot ekosystemen och enskilda arter är många och kan även komma i form av mer diffusa, långsiktiga men ändå kraftfulla förändringar av den naturliga livsmiljön såsom klimatförändringar och invasiva främmande djur och växter.
Stork och kronhjort två karaktärsarter
Storkens utveckling i Skåne följer det skånska kulturlandskapets utveckling. När landskapet dikades ut och marken började brukas mer intensivt minskade antalet storkar och arten försvann helt som svensk häckfågel på 1950-talet. Men tack vare Storkprojektet som startade 1989 och återskapandet av våtmarker har storkarna vänt åter och sedan mitten av 2010-talet häckar storken återigen fritt i Vombsjösänkan.
Kronhjorten i södra Skåne tillhör den ursprungliga svenska kronhjortsarten som invandrade till Sverige för 10 000 år sedan. Den är Skånes landskapsdjur, rödlistad och finns bara i södra och sydöstra Sverige. Men kronhjortarna orsakar också konflikter. I till exempel Vombs fure finns det konflikter mellan olika intressen såsom markägare, jägare och friluftsliv. Utöver en samverkansgrupp som ska hantera frågan pågår också ett flertal forsknings- och förvaltningsprojekt i området för att hitta olika lösningar på situationen.
